och nu är allting som var, bortblåst igen.
du är lika underbar som alltid.
och det känns verkligen, att jag älskar dig på riktigt.
jag vet inte hur jag ska tänka, kanske jag inte borde tänka alls?
jag vill lita på dig, tro på vad du säger. men vad har jag för val egentligen?
det är så uppenbart, när du ljuger mig rakt upp i ansiktet. fast ändå inte.
någonstans bakom allt så ser man en liten pojke. en liten liten pojke, naken inför världen. rädd. vilsen. din blick flackar, och pojken skymtar förbi.
i allt du gör är han med. som en påminnelse om att allt faktiskt inte är okej.
du mår inte bra. och det märks.
men det finns ingenting att göra, när du låser in honom inuti dig.
släpp ut honom, släpp ut dig. du måste låta världen se dig rakt in i hjärtat.
det finns ingen som förstår riktigt vad som händer.
knappt jag heller. även fast du försöker prata så räcker det inte. inte om du inte låter dig själv slappna av. hänge dig åt dina känslor. släpp dom lösa. låt dom härja, så blir det bättre sen. jag lovar.
det är inte fel. du är inte fel.
jag älskar dig.