Jag vet inte vad som händer med mig.

Allt känns så jävla hopplöst.

Jag älskar dig, så in i helvetes jävla jättemycket, men är det fortfarande ömsesidigt?

Innan så var jag din värld. Ditt allt.

Nu vet jag inte längre. Du visar det inte på samma sätt.

Var har dina kyssar, kramar, ömhet, & kärlek tagit vägen?

Sex? Jag vet knappt hur det känns längre.

Jag vet ingenting.

Har du tröttnat? Är jag för liten trots allt?

Det kanske bara är inbillning alltihop.

Men det är illa nog. Det känns förjävligt i vilket fall som helst.

Jag gråter konstant. Nästan varje kväll, när du har somnat.

Fast egentligen så finns det inte ett skit att gråta över.

Eller det gör det kanske?

Jag vet inte.

Allt jag vill veta är om du älskar mig. Ovillkorligt, passionerat.

För jag älskar dig.